So Wat

Angkor Wat

Pia är hos V och hästarna i Västerås och eftersom jag är direkt värdelös på att vara gräsänkling så tillbringade jag en del av kvällen igår med att se en dokumentär om Angkor i Kambodja. Det känns alltid lite märkligt att se filmatiseringar därifrån efter att själv ha klättrat runt bland tempelruinerna. Dessutom så känns det overkligt att det redan har gått nio år sedan vi var där. Men vafan, som dom säger i Siem Reap, so Wat.

V och ett tempel

Dokumentären handlade om att man nu har upptäckt att området Angkor under blomstertiden var otroligt mycket större än man tidigare trott. Under en tid då det bodde 30 000 personer i London så huserade Angkor runt en miljon på en yta som var större än dagens New York. Man räknar nu med att det i området fanns minst 250 tempel. Skumt, mitt i djungeln och det. Fast det var såklart ingen djungel där just då, den växte över allt när det var övergivet, men i alla fall.

Albin och ett tempel

Det jag minns mest från Angkor var att vår guide Sky som skjutsa runt oss i sin tuktuk tyckte att det var makalöst latjo att jag sa att öl var medicin för eller snarare mot min onda rygg. Fattar inte det roliga i det - öl är ju medicin mot och för allt.