I’m forever blowing bubbles

Jag lyckades i alla fall närvara vid en match - självklart förlust 0-2 mot Arsenal - på Upton Park under de 112 år som det sparkades boll där. Ja jag vet att arenan egentligen heter Boleyn Ground, men Söderstadion heter Tele2 och jag heter Thomas, men det finns ingen normal människa som använder de namnen. Vem kallar till exempel San Siro för Stadio Giuseppe Meazza.

Trots att jag bara var där en gång så kan jag inte låta bli att känna vemod. Jag vet att West Ham går en ljus framtid till mötes med de nya ekonomiska förutsättningarna på samma sätt som Hammarby kommer att ta över svensk fotboll efter flytten till den större kostymen, men det gör fortfarande ont att tänka på Gamla Söderstadion och jag får lite samma känsla av att Upton Park nu ska lägga sig på elefantkyrkogården. Det får mig på något vis att inse min egen dödlighet och att allt och alla till slut måste bytas ut.
Men jag kommer för evigt blåsa bubblor i mitt hjärta.

Fan, om jag känner mig såhär svårmodig, hur ska dom då inte känna sig i Londons östa delar idag.

Just det, glömde själva matchen. Klicka här för att se ett sammandrag av den magiska vändningen på en magiskt kväll.