C-laget i matte, A-laget i bollspel

Alla är olika

Nu är det här med elitsatsningar inom ungdomsidrotten på tapeten igen och man kan och har rätt att tycka vad man vill om en sån sak men det är verkligen inget nytt, redan när Albin var grabb så hade IFK Stockholm A- B- och C-lag för 67:orna. Men jag funderar på varför det anses jättefult att dela in kidsen efter förmåga när det gäller att till exempel sparka på en boll men är helt okej att det är intagningsprov till musikskolor, dansskolor eller att barnen i skolan delas upp i grupper efter fallenhet i att läsa eller räkna.

Jag tror att man helt enkelt måste inse att alla är olika och att alla inte kan bli nummer ett och synas mest, utan att man bör hitta något som ungen gillar att pyssla med istället för att barnen ska förverkliga föräldrarnas egna tillkortahavanden. För det är nog i många fall föräldrarna som blir mest upprörda och som känner sig mest misslyckade när deras lilla Fet-Edvard inte platsar i basketklubbens A-lag, precis som dom själva inte gjorde när dom var små.
Har man avlat fram en unge som är en meter lång och som väger 100 kg så kan det kanske vara en bra idé att låta tjejen/grabben tävla i dart istället för höjdhopp - hur gärna än föräldrarna vill tro att just deras tös/pojk är ett livs levande mirakel som ska ta deras efternamn till nya höjder. Eller så kan dom väl börja träna och hoppa själva och bara låta jäntan/killen vara ifred.