”Vid begagnandet av kokain ett rus som påminner om alkoholruset, men som dessutom utmärker sig genom den livliga förekomsten av sinnesvillor. Dessa har ofta en skrämmande och hotfull innebörd, detta i överrensstämmelse med den ängslan och oroskänsla, som bemäktigar sig den berusade. I ljusreflexerna på fönstret tycker sig den berusade se skepnader och ansikten, i trädgrenarnas vajande ser han gestikulerande människor, fåglarnas sång blir skymfliga tillrop etc. Men snart hör han också ur tystnaden röster som tala, ser skepnader och figurer, där ingenting finnes att se.”
Undrar vem han köpte sitt pulver av? Den där beskrivningen befinner sig väl ungefär så långt ifrån sanningen det går att komma. Centralstimulerande substanser ger snarare en motsatt verkan än alkohol.
Författarens förmåga att se in i framtiden var inget vidare den heller, man förstår det när han spår kokainets framtid i Sverige. Hade han inte hört talas om smuggling?
Så här skrev han.
”Men trots att man ser ansatser till kokaintrafik i Sverige, har kokainismen ännu ej vunnit någon större utbredning här. Måhända skall den sunda andliga jordmånen i vårt lans visa sig ofruktbart för sådant ogräs.”
Nej, då hade den italienska vetenskapsmannen som gjorde försök på sig själv med cocablad i mitten på 1850-talet bättre koll på läget.
”Med tvenne cocblad som vingar genomflög jag 77 348 världar, den ena praktfullare än den andra. Gud är orättfärdig, som inrättat det så att människan förmår draga sig fram utan coca; för egen del skulle jag föredraga 10 år med coca framför ett liv under 100 000 århundraden utan!”
När jag läser sånt här så funderar jag på hur synen på saker och ting kommer att se ut om sisådär 100 år.
Vad får jag för odds på att tobak är sjukt förbjudet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar