Sandad

Enda lilla kruxet med att tillbringa all tid pa en strand ar att man far sand precis overallt. Min fossingar ar dom mest peelade pa jordklotet just nu.

Har hittat en ny favoritsylta for dagbira. Om man gar pa stranden sa ser man den inte, men om man sarar lite pa palmbladen sa hittar man en Indiana Jones-dromvarld med sma bord och vinklar och vrar.
Satt dar idag och tankte pa mina egna affarer och plotsligt kande jag nagot som krop pa min skalle. Trodde forst att det bara var en stor spindel, men sa krop den in bakom orat och hade sig. Efter lite skakande pa roten sa ramlade en stor rod tusenfoting ner pa marken. Jag fragade personalen om den var farlig och dom lugnade mig med att man inte dor av ett bett men att det gor ont som fan. Som en skorpion bara sa dom - skont att veta.
Just nu har jag ingen kansel bakom orat, det ar liksom bortdomnat dar fotingen krop fram.

Sedan halsade jag pa min rastafaraipolare pa berget och dom bjod mig pa frukter som jag aldrig har sett. Det var "Albin you try this" pa lopande band. En gron mysko sak med roda harstran, en som sag ut som en potatis men som smakade citron nar man oppnade den och en liten gron pryl som sag ut som en bonskjalk. Den grona doppade man i salt och nar man sen tuggade pa den sa forvandlades hela varlden till mint.
Dom visade aven upp en trabit som sag ut som guld nar man slipade lite pa den. Vaxer tydligen i norra Thailand och i Laos och det ar den sorten som dom anvander nar dom bygger tak pa tempel och sant. Jag som alltid har trott att det var guldmalat, men det ar alltsa guldtra. Sa nu vet ni det.