Snökoja

Albin meddelar att det är extra omysigt att komma hem trött som en horsepundare efter jobbet när lägenheten ser ut som på bilden. Men lite mysigt blev det senare på kvällen när Albin såg på teve i soffan i sin plastkoja - Albin kände sig som 8 år. Albin känner sig förvisso alltid som 8 år, men ändå.

Det är ju något av tradition här på bloggen att jag klagar på den förbannade snön när den dimper ner första gången för säsongen och eftersom jag är en traditionernas man så ska det jävlar i mig klagas den här hösten med.

Snöälskarna flikar ofta in att det är mysigt med snö och att det bara är att klä på sig ordentligt när jag hävdar att våra förfäder som bosatte sig här var idioter som inte gick hem igen efter några mörka hemska vintrar i kalla jävla grottor och små fula löjliga kojor. Det har snöälskarna rätt i, men jag har alltid menat att om det var meningen att vi skulle bo här så skulle vi kunna spela ishockey, se i mörker och ha stora hallickpälsar fastvuxna på våra kalla kroppar.
Det är skönt att vistas under vatten också, men om vi vill tillbringa en någorlunda längre stund därunder ytan så måste vi fuska med dykarutrustning. Det är najs att flyga, men för att göra det behöver vi alla möjliga hjälpmedel - som till exempel en flygkapten.
Och visst, det kan vara majsigt med snö - men när Gud skapade den här skiten så menade hon inte att vi ska hålla till under vatten, uppe i luften eller inuti is. Hur najs vi än tycker att det är med hjälp av våra fuskhjälpmedel som kläder, vingar, flygvärdinnor, snorklar och lufttuber så är det fel och en förolämpning mot naturen. Människan passar bäst framför en bar på en strand - allt annat är fel fel fel.

Och föresten så är isjakt ett osedvanligt korkat färdmedel.