Makalös bild på Adde och Plutten tagen någon gång på sent 70-tal. Idag är den ene någon slags kamrer och den andre är visst forskande doktor eller något sånt och forksar runt på Cambridge av alla ställen. Men det är den förste på bilden som är andren (ni som kan era BKB-ramsor fattar det där sista, "Först kom försten, sen kom Andrén").
Tidigare den här veckan så berättade jag historien om den bollsmekande bengalen som visade upp ett byxbyte i absolut världsklass, så jag fortsätter väl med en berättelse till från bollklubbens barndom.
På en dammig grusplan i en närförort mötte BK Borsten ett lag från dåvarande division 4 (typ div 2-3 idag) i Stockholm Cup. Efter en heroisk första halvlek släpade vi oss till omklädningsrummet med 1-0 i bagaget, det var helt tyst i flera minuter, behövdes liksom ingen genomgång av taktiken, vår simpla strategi var att kämpa tills vi spydde. Det enda man hörde var tunga andetag, men så efter en stund säger Herr Gran som var inne på sin fjärde säsong i backlinjen, "Grabbar, hur funkar det här med offside egentligen?". Han hade fram tills dess inte fattat ett skit (och det har han fortsatt med), utan bara kutat upp och ned efter Silverryggs direktiv från mittbacksplatsen, men han hade inte haft en susning om varför han gjorde som han gjorde.
Vi orkade såklart inte förklara det finstilta med offsideregeln, utan sa bara åt honom att fortsätta som tidigare och sen gick vi ut och vann matchen. Sista kvarten var vi så trötta att de få gånger någon av oss råkade få kontroll på bollen så vrålade resten av laget "SPARKA BORT DEN SÅ LÅNGT DU ORKAR!".
Men vi vann - vi vann alltid på den tiden...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar