Det är hål i hunden del 17 - Svobodan vandrar vidare

Svobodan Detscholejkov hade ingen aning om hur det kom sig att just han hade fått uppdraget att stoppa självmordsbombaren och förbannade sin eviga otur när en skäggig, svettig man med nervös blick steg ombord på tunnelbanan i Växjö (det är i framtiden gott folk). Skäggsnubben ställde sig vid dörrarna i mitten på vagnen och tittade sig lite för fort omkring, ungefär som när någon med fel färg på halsduken stiger ombord  i en vagn som är full med fotbollshuliganer.

Svobodan insåg att det var dags att agera och gick i sitt huvud igenom det han hade fått lära sig om hur man oskadliggör en man med bomber runt hela kroppen. Han tänkte på att han måste gå fram och fort slita bort instrumentbrädan som sitter under bältet och sen hårt rycka bort skiten.
När han kände sig redo klev han raskt bort mot skägget och med en blixtsnabb mjuk rörelse skickade han iväg sin hand mot mannens mitt och kände ett kort ögonblick hur han tog honom på kuken. Sen såg han ett vitt ljus, hörde en intensiv mäktig smäll, kände lite hur det brände till - han hann tänka "Hoppas att jag återföds som stolt älg eller bollkalle" - och sen blev allt tyst...