Respekt på riktigt

Häromdagen så skrev jag om att en del inte begriper vad ordet respekt betyder och i någon villfarelse förväxlar respekt med fruktan och avsky. Som av en händelse la jag igår in listan där min bror är nominerad till årets ledare på Kampsportsgalan och är man med på den listan så har man på alla vis förtjänat all respekt som går att uppbringa.

Bilden är intern - lillebror fattar

Precis som de kriminella i boken Sveriges Gudfader så växte min bror upp längs tunnelbanans röda linje efter stationen Skärholmen och precis som huvudpersonen Milan med en ensamstående mor, båda fann dessutom ett intresse för kampsport - sen skiljer historierna sig åt.
Istället för att råna banker, spränga kassaskåp och kapa värdetransporter så la lillebror sin energi på att i stort sett dygnet runt starta och driva en kampsportklubb som sakta men säkert har växt och som nu har gjort väldigt många människor lyckligare och därför kommer min lillebror leva för alltid.

Råna en bank och du kanske får lite pengar om du har tur, men pengar tar slut och ingenting är ingenting.

Gå den långa vägen genom att hjälpa andra och skapa glädje och du hamnar i människors hjärtan och i historieböckerna.

~~~~~~

Stabben i juniorlandslaget 

Kom på en till som skulle ha varit stolt nu om han hade varit i livet och det är min farsa - lillebror och jag är halvbröder - som ju själv var tränare i boxning. 

Hans betyg på brorsan som boxare.

"Han är en tuff jävel". 

Det räcker liksom.