Sjukt trevligt gästspel

Det var märkvärdigt trevligt att jobba igår och det var nästan lite pinsamt emellanåt med all uppskattning som sköljde över mig. Att en viss person vek undan blicken och såg sur ut när han fick syn på mig gjorde bara att segern smakade sötare.
Jag kunde fanimej inte gå en meter utan att det kom fram folk som ville visa sina sympatier, till och med bolagets ordförande var på ett strålande humör när han med ett extra brett leende berättade att han hade läst på Twitter (bara att han läser Twitter är nästan värt ett eget blogginlägg) om att jag var på plats och jobbade trots att jag har blivit uppsagd.

Rydbeg lirkar in bollen under pungen på Erkenborn
Grym bild av Bertolotti

 Det som värmer och betyder något är att jag får uppskattning från de som jag fortfarande respekterar och det är som väl är de flesta. Till exempel en sån sak som att många ur Hammarbys Veteraner är direkt förbannade och upprörda värdesätter jag otroligt mycket.
Figurer som jag har tappat all respekt för skiter jag helt enkelt i.