Har svårt att vänja mig med att man faktiskt kan jobba enbart genom att sitta och tänka. Igår satt jag på en bänk i en halvtimme med utsikten ni ser på bilden och funderade på vilka jag skulle kunna ringa och på vilket sätt jag skulle lägga upp mina hala säljarfasoner.
 |
| Mynningen av Pålsundskanalen |
Tidigare har jag haft jobb som i vissa fall har varit så pass fysiskt ansträngande att man var tvungen att äta lunch både 09.00 och 13.00 för att ha energi nog att orka hela dagen och sen så somnade man ändå på tricken hem och vankade skitsur i Norsborg. Hoppilandkalle, hantlangare på bygge, fabriksarbetare, målare, rivare, gräsklippare, grovsopgubbe, flyttgubbe, torped (nej morsan inte torped, jag skojade, det var farsan) och inte minst sotare då man vissa nätter kröp omkring i en ventilationstrumma på mage i decimeterdjup fett med en spackel i ena handen, en kartong i den andra och en ficklampa i munnen för att överhuvudtaget kunna se någonting.
Känns skumt att kunna sitta på en parkbänk mitt bland fåglar och skit och att det räknas som kneg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar