Hö hö...

Bloggen sjunker bara djupare och djupare ner i den allmänna värdelösheten. Några bortförklaringar bjuder jag inte på, men ett försök till förklaring är att man inte är så sugen på att blogga när man ligger på rygg på sjukan med EKG-sladdar över hela fronten av fronten. 

Men nu är jag ändå skriver så kan jag vara lite allvarlig ändå. Jag har nämligen alltid inbillat mig att jag är om inte rädd för döden så har grejen med att dö känts som en jävligt obehaglig pryl. Men innan jag skulle ner och få den där kameran inkörd via handleden till hjärtat så snuddade jag vid tanken på att det faktiskt fanns en risk att jag om bara ett par timmar skulle sitta med ett besked om att sanden var på väg att rinna ut med en jävla fart.
Det märkvärdiga som hände då var att det inte alls kändes obehagligt, ångestfyllt eller ens det minsta besvärande. Kände bara såhär.

"Jaha, undrar hur det kommer att gå för Bajen, men jag har levt ett liv som de flesta inte skulle hinna med på fyra livstider. Jag har vänner sen 40 år tillbaka som jag fortfarande älskar. Jag har rest, sett och upplevt saker som många inte ens ser på trickfilm. Jag har haft Hammarby Bandy - och damfotboll - som arbetsgivare och bland annat varit med i organisationen som vann SM-guld inför nästan 40 000 åskådare. Jag har fan vunnit 2 SM-guld med Hammarby!  Jag har haft svinsnygga, smarta och häftiga flickvänner och nu är jag gift med ett litet troll som gör mig lycklig exakt varenda gång jag ser eller ens tänker på henne, jag har en bild av henne på startskärmen på mobilen som jag tar upp och tittar på minst en gång i timmen på jobbet och får ett åsneflin över hela skägget varenda gång. När det gäller min bucket list över sex, så har jag testat allt jag vill testa och en hel del som jag upptäckte att jag inte ville testa, jag lämnar det allra skevaste åt proffsen och det som då finns kvar är antagligen olagligt."

Nej, jag är tydligen inte rädd för att dö, bara lite deppig över att inte få uppleva när Bajen tar över världen. Plus att jag vill inte lämna Pia ensam och vara utan henne, hon gör så att jag ler i magen varenda dag och den känslan vill jag ha kvar i all evighet.