Svin!

Trodde att jag genom allt jag offrat på Söderstadions norra läktare, pengar, arbeten, förhållanden och inte minst mina levervärden, så hade jag bidragit till att utveckla läktarkulturen. Igår fick jag som genom en käftsmäll reda på hur fel jag haft.
Det enda jag har bidragit till att utveckla är en klick grottmänniskor som helt har missuppfattat vad det innebär att vara hammarbyare.

Ett gäng efterblivna snorvalpar som för 10-15 år sedan stod i utkanten av klacken och tittade storögt på oss när vi visade varför vi var den största, bästa och den mest nyskapande skaran supportrar i Sverige, match efter match.

Nu försöker dom på något perverst vis bräcka oss genom att försöka vara ännu tuffare på ett sätt som är så långt ifrån tufft det går att komma.

Det dom inte har fattar, eller rättare sagt, en av alla saker dom inte fattar är att vi inte spelade tuffa. Vi sket helt och fullt i om vi var tuffa eller inte och just det gjorde oss till dom tuffaste och fessligaste supportrarna som har funnits i det här landet.

Det började på hösten 1970 och igår så raserades allt det vi som brinner för Hammarby IF har byggt upp.
För det kommer jag för evigt att hata dom där kräken som strax efter nio på kvällen igår tog magin ifrån mig.