Matchkväll

Albin gillar matchdagarna på Zinken bäst - även om det innebär 14-15 timmars jobb med endast två korta pauser för intag av föda i flygande fläng. Dagen börjar innan gryningen och sen fladdrar vi som jobbar på kansliet runt arenan och kvarteren runt om som påtända börshajar - ena sekunder hatar vi varandra och känner att vi måste döda för att i nästa ögonblick älska lika mycket och sen vill vi slå någon på käften och sen vill vi kramas och sen så letar vi vapen och sen så gillar vi varandra igen.

Framåt fyratiden så börjar alla bitar så sakta falla på plats och det är då dom första Mr Hammarby brukar dyka upp och undra varför vi ser så trötta ut och vi börjar leta vapen igen. Någon timme senare kommer armén utav pensionärer som är själva oljan i maskineriet på matchdagarna/kvällarna - det är en sjuhelvetes massa gamla bandygubbar som alla vet exakt vad deras uppgift är. Utan dessa sanna hjältar så blir det helt enkelt inga matcher på Zinken - det skrivs ofta om "matchhjältar" som har råkat klappa in en liten boll som ingen ser i mål - men utan vår pensionärsarmé så skulle det inte ens finnas någon boll att spela med. För Albin är våra bandygubbar matchhjältar varje hemmamatch.

Enda nackdelen med matchkvällar är att Albin inte kan somna på natten när han kommer hem - inatt studsade Albin runt i sängen som en pingisboll tillverkad av pressad amfetamin ända till ottan.



Sökte bild på "pingisboll" och hittade den här - inte för den har ett förbannat dugg med pingis eller bollar att göra, men sådär ska Albin tillbringa helgen.