Hmm...när jag kollar på deras sida så ser jag att matchen tydligen slutade 4-0 till Auda och inte 3-0 som jag fick rapporterat via sms från vår tränare - han var väl packad han med.
Tog mig en titt i almanackan och njöt av att kunna konstatera att det är en kort arbetsvecka som väntar och inte helt osökt kom jag att tänka på Hans Eskilsson. Det var nämligen i påskturneringen i Berlin 1988 som lejonfrillan slog igenom i landslaget med stora delar av dåtidens BK Borsten på läktaren.
1988 är så länge sedan att muren fortfarande delade Berlin, det fanns inga tak över läktarna på Olympiastadion och som ni ser på bilden så var allt svartvitt.
Första morgonen på hotellet vaknade Albin av en fruktansvärd stank eftersom en av djurgårdarna som han delade rum med hade skitit på sig kvällen innan och helt enkelt bara klivit ur brallorna bredvid sängen och sen däckat.
Eftersom det inte gick att sova under rådande omständigheter så klädde Albin på sig och gick ner till baren runt hörnet, där hittade han en minst sagt slirig Eko Jarola som räckte över ett ölunderlägg och frågade.
- Schena, hur många schtreck är det på den här?
- 1 2 3...17, det är 17 streck.
- Jasså jaha du, då har jag druckit schutton tequila.
Eko Jarola vänder sig till tjejen bakom disken, håller upp 4 fingrar och säger sedan triumferande.
- Leena, fümf tequila bitte!
Det är när jag tänker tillbaka på sånt där som jag verkligen förstår varför jag numera är sliten i minst en vecka efter en frostnatt. Ni som har för vana att läsa här vet ju att jag brukar skriva att det inte finns några stålmän - ett uttryck som jag har lärt mig av mästaren Eko Jarola, jordklotets märkligaste man.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar