"Hurihelvete kunde jag bli uttagen till landslaget" tänkte Svobodan när han la upp bollen på straffpunkten, "Och hurihelvete kunde han utnämna mig till straffskytt". Med 80 000 på läktarna och en sisådär 3 miljarder tevetittare så fanns det kanske fog för en viss nervositet, dessutom så finns det bättre ställen att gömma sig på när man är efterlyst i över hälften av världens länder och det är tveksamt om ett par lösögonbryn hjälper som förklädnad i det läget.
När han sakta backade bakåt så hade han ännu inte bestämt sig för om han som vanligt skulle skjuta en hård vrist intill målvaktens högra stolpe, eller om han skulle köra en brolinare och visa ett sådant tillslag med kroppen i ansatsen för att sedan i sista stund vrida upp och lägga en enkel bredsida vid den andra stolpen.
Svobodan slutade tänka, trippade fram mot bollen och när foten träffade den knottriga ytan...thump!...så stannade tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar