Jag har fått erbjudande om att komma tillbaka till kansliet på halvtid fram till jul och med lite flyt så kan det antagligen bli till nyår. Det ska blir superunderbartskönt att dra igång igen, det kliar i hela kroppen varje gång jag besöker kansliet och ser alla små och stora saker som måste in på rätt plats igen (eller ut på rätt plats om vi talar reklambanderoller).
Framför allt ska det bli najs att få bli glada Albin igen, jag är så jävla trött på att gå runt som en mumlande bitterfitta - inget ont om fittor, men ni hajar. Tro det eller ej, men jag är faktiskt bättre på att vara glad än bitter och då är jag ändå i världstopp när det kommer till att vara bitter, jag kan vara som en avslagen Boddington en tidig söndag.
 |
| Albin |
När jag hade kondis (anställning) som knopare och skadade ryggen så fick jag makalöst ont av att åka tunnelbana. Jag tog första tricken som gick på mornarna, vid Gamla Stan gjorde det så ont att jag var tvungen att kliva av och ta nästa tunnelbana till Gärdet där sotarkammaren ligger. Efter några månader blev det här såklart ohållbart så jag tvingades inse att jag skulle lyda läkarnas råd och hålla mig hemma. Men grabbarna tyckte att det var så tråkigt utan mig så dom kom varje morgon och hämtade mig med sotarbilen så att jag fick gå med och snacka skit utan att jobba, dom tyckte att jag behövdes för att hålla stämningen uppe. Det är en sån människa jag vill bli igen.
 |
| Matte Fohrman |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar