Iskall final och tyska Bajen

Som tur är så är det inte ofta - det har faktiskt aldrig hänt tidigare - att man sitter kvart över åtta en söndagsmorgon och grämer sig över en förlust i en VM-final. Om nu ryssarna ovillkorligen måste lägga VM så förbannat långt bort i sitt stora konstiga land så att det skiljer åtta timmar i tid så kan man ju tycka att dom borde kunna starta finalen runt 18.00 lokal tid så att vi i Sverige kan se matchen i någorlunda vaket tillstånd. Att just Ryssland och Sverige skulle mötas i finalen var väl inte historiens största överraskning och att Ryssland blev världsmästare väcker väl inte heller någon större förvåning, missar man dessutom 2 straffslag mot det där vodkagänget så får man helt enkelt nöja sig med silvermedaljer.
En av våra grönvita spelare har berättat för mig att när han spelade i Ryssland så tyckte han att det kändes lite annorlunda när hans lagkamrater drog i sig varsitt stort dricksglas med vodka till lunchen på matchdag, ja rättare sagt varje dag.

Om VM-finalen som spelades i 25-30 minusgrader var en iskall historia så värmde gårdagens träningsmatch i fotboll mellan Öster och Bajen desto mer. Matchen slutade visserligen mållös, men med två rökare i varsin stolpe och två i ribban så vann i alla fall Hammarby lite förtroende inför den kommande säsongen. Allra mest värmde det att se att Nannes taktiksnack är mer än bara snack, man kunde redan såhär inledningsvis se mönster, struktur, aggressivitet och bollåtererövringar högt upp på plan i tysk rekorderlig stil. Just rekorderligt har jag nog aldrig tidigare kallat Hammarbys sätt att uppföra sig.

Jag köpte hem matchen på nätet och förutom att bollen försvann i upplösningen när den rörde sig med lite hastighet och att hela skiten stannade ungefär var tionde minut och krävde en omstart så gick det ändå att se hyfsat. Jag tog mig friheten att snygga till Smålandspostens logga lite i nedre bildkant.