Igår pratade jag med 10 som är en av de få som fortfarande läser den här smörjan jag bloggar ner. Det fick mig att tänka på vår vrickade uppväxt och vilken otrolig tur jag hade som råkade hamna just i Vårberg så att jag fick de polare jag fick. Att vi överlevde hela gänget är faktiskt lite av ett mirakel i sig, med tanke på alla listiga saker vi hittade på för att överleva betongtristessen.
En gång när jag kom hem till 10 så öppnade han dörren och var helt igenmurad i nyllet, svarta blåögon och feta fläskläppar. Det visade sig att han och Sopgubben hade hittat ett par boxningshandskar och sen hade dom fått för sig att leka Mark Breland. Soppgubben är vänsterhänt och 10 är runkar med högern, så dom tog varsin handske och började damma på varandra så hårt dom kunde.
För er som inte vet vem Breland är så kan ni titta på filmen här nedan, han vann OS i weltervikt i Los Angeles 1984 och charmade en hel värld med sin stil och sin låga gard. Fast egentligen var det inte någon gard överhuvudtaget, han hoppade mest runt med händerna i midjehöjd eftersom han var så snabb att han inte behövde skydda ansiktet.
Grejen är att 10 och Sopgubben varken var eller är snabba och dessutom så var dom svinfulla. I Vårberg på 80-talet fanns det nämligen inget annat att göra än att spela fotboll eller att vara svinfull och man kan ju inte spela fotboll hela dagarna. I brist på förmåga att försvara sina nyllen så skuttade dom runt med varsin handske och fläskade till varandra varannan gång så det sjöng om det. När den som fått smällen ställde sig upp - en gång flög 10 rakt över en soffa - så sa han bara "Mark Breland tål en smäll" och sen så var det hans tur att klappa till.
Dagen efter åkte 10 och jag till Borlänge för att se på fotboll, gissa om folk tittade på hans sönderslagna ansikte. Kanske inte konstigt att BK Borsten fick det rykte vi fick - det konstiga är att ingen dog.
Breland som proffsboxare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar