Tänk på alla

Eftersom mina bihålor tvingar mig att hålla mig stilla så låg jag i soffan igår och såg på ett inspelat avsnitt av programmet Gympaläraren. För att även de som kände sig lite dåliga skulle tycka att det var kul att delta så fick dom spela basket med en mjuk filtboll och samtidigt hasa runt på mattbitar under fötterna för att alla på så sätt skulle vara lika dåliga. Det var såklart jättebra för dom som tidigare hade känt sig underlägsna och jag vill understryka att det är jätteviktigt - antagligen det viktigaste - att alla ska våga vara med utan att känna press och obehag. Men jag tror att man även bör ägna en tanke åt de begåvade tjejer och killar som helt brukar glömmas bort när man pratar om det här. Är man skitbra på att spela basket så är det antagligen rätt värdelöst att behöva göra det med en mjuk skräpboll och med tygtrasor under fötterna.

Tänk er en glutt som är supermusikalisk och svinbra på att spela gitarr, men på musiklektionerna så får alla spela på ostämda instrument för att det ska låta skit. Misstänker att den studenten tröttnar rätt fort.
Eleverna delas ju in i olika duglighetsnivåer när det gäller till exempel språk eller matematik, så varför skulle inte även gymnastiken kunna delas upp i allmän och särskild kurs. En grupp för alla som gillar att tävla och en grupp för de elever som hellre bara leker och har lite kul när dom rör på sig. Varför anses det nästan vara lite fult att ha bra bollsinne, men jättefint att kunna räkna.