Drömmer mig tillbaka lite till tiden då det kom en ny slags musik som plockade fram dansmannen i mig. När jag växte upp så var det bara riktiga töntar som gick på disco och dansade, sen kom det toner från Manchester som befriade oss betonghårdingar från dom tvångstankarna.
Ett av mina bästa minnen från mina 10 Roskildefestivaler är när James spelade på stora scenen och alla tiotusentals i publiken satte sig ner samtidigt varje gång refrängen i den här låten kom. Man kände liksom SWOOOSCH när rumporna landande på backen och pressade upp all luft. Magiskt och oförglömligt.
James - Sit Down
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar