måndag

Mirakel...jo hej du.







Först vill jag börja med att understryka att följande text inte har någon anknytning till dom bekanta jag har som är föräldrar. Heller ej kommer dom i bekantskapskretsen som är på god väg att bli mammor och pappor att ha något med det jag här skriver att göra. Därtill är min omgivning allt för klarsynt.
Nej, detta är ett rent påhopp på dom som försöker glittra i en värld där deras lyster för länge, länge sedan har bleknat. Nämligen, BARNVAGNSMAFFIAN!

Varför måste dessa Farsta-Glitter släpa sig och sina barnvagnar in från förorten till dom centrala delarna av vår fina stad och väl där försöka köra på varenda hälsena som råkar vara inom räckhåll?
Jag har full förståelse för att det kan vara bökigt och krångligt att rulla runt på en sån där svindyr vagn, men jag förstår inte varför jag ska stå ut med att någon kör på mig i full fart bakifrån med samma hårda, fula, rullande vagga. Det är för mig inga problem att gå ett steg eller två åt sidan om jag bara får en chans. Men jag har bara ett öga som är ämnat för vision framåt och inga ögon i nacken, så jag kan inte se om det kommer någon ful, galen gubbe eller kärring farande bakom mig. Dom kan väl ge någon slags signal, är det för mycket begärt?

Det är precis som att dessa misslyckade fruntimmer eller dom ännu värre männen tror att vi övriga tycker att deras avlande av barn är lika fantastiskt som dom tycker att det är. Att dom upplever det så förstår jag, det är antagligen det enda märkvärdiga dom har åstadkommit och kommer att åstadkomma i sina fjösiga liv. Så att det är ett mirakel som ligger där i vagnen för dom, det är självklart. Men nu är det så att vi övriga där på trottoaren varken kan, vill eller har tid att vara lika imponerade av deras bidrag till befolkningsökningen. I själva verket ger vi fullständigt fan i dom och deras snoriga, skrikande, fula, lilla äckliga barn.
För om dom inte har fattat det så kan jag upplysa om att ALLA människor har blivit födda! Allt annat är bara fabler. Med en sån inflation på mirakel så försvinner upplevelsen av sensation.
Det enda vi kan se som ett mirakel är att det har funnits någon sjuk jävel som har velat para sig med den där avskyvärda typen som kryssar sig fram mellan hälsenorna.

2 kommentarer:

  1. De enda hälsenor jag har på mitt samvete har jag trampat av på en fotbollsplan. I (o)ärlig närkamp.

    Vi köpte för övrigt den billigaste vagnen och har lagat den till barn nummer två. Inte för att jag känner mig träffad men just in case....

    SvaraRadera
  2. Jag skrev ju att det inte gäller dom som jag känner utan dom läbbiga puckona som tror att dom är universums centrum bara för att dom har lyckats pippa, bli med barn och sen ha fött detta barn. Vi som inte är bekanta med dom tycker inte att det är så märkvärdigt som dom verkar tro. Tvärtom.

    SvaraRadera