Djungel-Albin

Igår gjorde Albin ett av sina sällsynta besök i naturen då han och Anna knallade ut på Långholmen och satte sina rumpor på en filt mitt bland alla träd, buskar och stenar. Eftersom det inte är utan risk man lämnar civilisationen så blev givetvis Albin attackerad utav ett av alla vilddjur som rör sig den gröna miljön.

Efter tre koppar kaffe och en lättöl - ja, lättöl - så kände Albin ett behov av att fjöla och ställde sig glatt och gjorde just det mot ett träd. Trädet kryllade av rödmyror som Albin glatt gjorde livet surt för med sin stråle. Efter uträttat behov så packade Anna och Albin ihop sitt pick och pack och började sedan promenera varvet runt Långholmens östra udde där det inte rör sig så mycket folk som hos nakenfisarna åt Essinge-hållet. Efter bara några meter känner Albin hur det skaver i fillingarna och han undrar om det är någon söm i fillingarna som ligger fel eller om han har fått granbarr eller nått i brallan. Han kliar och vrider på sig lite diskret men det hjälper inte och så plötsligt kommer det stora BETTET i ballen. Albin hoppar väluppfostrad som han är in bakom en container som av någon anledning står där mitt i djungeln och drar av sig byxorna och finner en stor jävla rödmyra som har borrat in sina huggtänder precis vid roten av Albins snorre. Rödmyran snärtas iväg i sann buddhistisk anda istället för som brukligt är dödas på fläcken genom ihjältrampning. Albin drar upp braxorna och återupptar sin Långholms-tracking med en gångstil som Lucky Luke skulle ha bugat för.

Vad kan man då lära sig av detta? Nja, till exempel att man ska hålla koll på dom lokala invånarna när man är i skogen och att det var en förbannad tur att det inte var älgar som Albin pissade ner från det där trädet - älgbett är som bekant läbbiga saker...