Pantad

Jag har en sån där Bror Duktig-dag med tvättstuga, städning och sånt som man har en förmåga att skjuta upp. Så nyss släpade jag ner två monsterkassar med tomburkar för att äntligen panta dom. Särskilt ölburkar har ju en talang för att bilda stora berg i garderoben - man har sällan ork att gå och panta burkar dagen efter att man har tömt en 15-20 på öl.
Så jag ställde mig där och började mata burk efter burk in i den slött arbetande maskinen och lyssnade på skrynklet när burkarna fick vad dom tålde. Det var en förbannat massa burkar och jag fick mjölksyrekänningar i vänsterarmen på slutet. När jag äntligen var klar och trycker på kvittoknappen så händer det ingenting - hela maskinen hade fått mjölksyra och gett upp!
Tjejen i kassan kom för att hjälpa mig, men eftersom hon inte hade en susning om hur den där mojängen fungerade (den fungerar inte längre) så var den hjälpen tämligen meningslös. Då frågar hon mig om hur många burkar jag hade matat in. Inte fan står man väl och räknar burk efter burk!
Det hela slutade med att jag tog ett paket kaffe och gick.

Varför samlar inte smågluttar burkar till sina idrottsföreningar längre för att dra in stålar som vi gjorde när vi var glin ? Då skulle man ju slippa dom där burkbergen i garderoben.
Men det är klart, idag är det väl för farligt att gå runt och ringa på hos främmande människor. Plus att barnen skulle få ett rent helvete att lista ut alla portkoder. Undrar om dagens barn fattar att det inte fanns portkoder när Albin var liten och att han faktiskt hade hela två tevekanaler att välja på.