Av någon anledning som jag själv absolut inte begriper så har jag den senaste tiden överraskat mig själv med att längta tillbaka till Saigon lite då och då. I drömmarna på nätterna så sitter jag på någon liten balkong, dricker en kall Tiger och slötittar på folkvimlet. Även på dagtid kommer jag på mig själv med att plötsligt glida runt på gatorna i Ho Chi Minh-stadens myller av människor, färgglada små hus och miljontals vespor.
Undrar hur det kommer sig att hjärnan sparar vissa ställen och tillfällen som den placerar i en egen favoritmapp för att sedan återuppliva just dessa minnen med jämna mellanrum helt utan anledning.
Visst gillade jag Saigon när jag var där, men det var långt ifrån det fräsigaste ställen jag har satt mina fötter på - men sånt verkar inte spela någon roll när hjärnan väljer och vrakar efter eget tycke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar