Väloljat drama mot BP

Ibland när man som minst anar det så dyker dom där små guldkornen upp och väldigt väldigt sällan - som igår - dyker det upp en stor fet jävla guldklimp.
När Leffe sänkte Malmoe med två mål för sisådär 20 år sen så var det en sån där match som man aldrig glömmer där det blev magisk stämning och matchen igår kommer man inte heller att glömma förrän Alzheimers golvar en med en tackling bakifrån.

Bara att gå till Söderstadion med känslan av att vara lillebror mot BP och hoppas att Bajen åtminstone skulle falla med flaggan i topp var en mycket ny och märklig känsla. Hur kunde vi bli underdogs mot pojkarna från Bromma?!
Sen vill jag efter mycket funderande på hur det kunde bli sånt tryck tacka domaren (som jag inte har en aning om vad han heter och jag hoppas att jag slipper lära mig det) som genom en av de märkligaste och uslaste uppvisningar någon domare någonsin visat upp hjälpte till att skapa rena rama Maranatastämningen.
Jubelidioten började sin gycklardans med att blåsa straff för Hammarby när Mikkel råkade få bollen på handen och vid det laget tyckte man ju att det hela var rätt roande. Vi kom på att hans stil som domare närmast kunde betraktas som "spännande" eftersom man inte hade en susning om hur kvantingen skulle döma i situationerna som uppstod.
Men sen...herregud...sen.

När han mot slutet blåser en makalöst ofattbar frispark för BP som dom sen kvitterar till 2-2 på så var det inte spännande längre och när han fortsätter sina galna upptåg under förlängingen genom att visa ut Isak när han rensar iväg en boll - som gamle Piñones-Arce helt onödigt hade petat in som extraboll på banan - och träffat Pablo rakt i nyllet. Om Isak verkligen siktade på plytet och sen träffade från 20 meter så ber jag till Gud att killen får slå alla frisparkar hädanefter.
Det var inte nog med detta vansinne för när Castro-Tello får iväg ett långskott som går i mål med tio minuter kvar av förlängningen, alla har jublat som om de drabbats av 1000 orgamser på en gång och speakern har förkunnat att Sebastian just gjort 3-2 så dömer fanskapet bort målet. Ingen - absolut ingen fattade varför och minst av alla fattade domaren vad han höll på med.
För att riktigt understryka att han var skvatt galen så tvingade han Castro-Tello att slå om sin straff under straffläggningen (han gjorde alltså 4 korrekta mål i matchen, men fick bara räkna 2).

Att BP hade ett ribbskott, Bajen en frispark i stolpen och det grönvita laget missade sin första straff under straffläggningen bara för att sen vända och vinna med 7-6 när Helg behärskat avgjorde och skänkte åskådarna 20 000 orgasmer av lycka gjorde liksom inte kvällen sämre. Glädjescenerna efteråt var i klass med de efter SM-guldet 2001, folk höll på att käka upp läktaren och det där förbannade skyddsnätet for all världens väg i tumultet.
Det är inte ofta man går hem från en fotbollsmatch lika svettig som spelarna och med ett leende som nästan klyver huvudet på mitten - men när det händer så fattar man varför man plågar sig med att hålla på Hammarby.