Visa pat...na!

Justitieombudsmannen har gett order om att beslutet om huruvida kvinnor (ja, det är bara kvinnor) ska äga rätt att bära burka när dom arbetar på dagis ska skyndas på. Det är väl bra att beslut raskas på och man får tycka precis vad man vill om resultatet - vilket det än blir - men det som stör mig är att många är så jävla snabba på att hävda sina rättigheter, men gärna blundar för skyldigheterna.

Bor man i ett samhälle som vårt så måste man faktiskt visa hänsyn och uppföra sig en smula smidigt även om man äger rätt att vara obekväm. Bara för att man får göra en sak så betyder inte det att det är okej om den saken gör att andra mår dåligt. Om nu den här tjejen med burkan som JO:s fall handlar om ges tillstånd att bära sin bisarra outfit på jobbet så kommer barn och föräldrar fortfarande finna det obekvämt att ha spökplumpen som barnskötare.

Jag menar vafan, jag blir ju byxis när jag möter någon med burka på stan, så vad ska då inte små barn bli - barn har i alla tider varit rädda för spöken, det ligger liksom i naturen hos barn.

Att spöken bara finns i fablerna ursäktar inte att man viker sig för en kvinnosyn som är hämtad ur en sagobok.

Ingenstans i min arbetsbeskrivning (som jag tvivelsutan inte har någon, men det är en annan historia) kan man finna att jag har någon slags dresscode. Jag bestämmer alltså helt fritt hur jag klär mig på jobbet, men jag har förnuft nog att inse att det inte funkar för mig att komma invisslande på Hammarbys kansli i en SAIK-skjorta - det vore helt enkelt stötande, hur stor min rätt än är att spöka ut mig precis hur jag vill.

Bagdad skulle nog gärna svida upp sig i sin lädernaziuniform med sabel, dobberman och hela skiten innan han kliver in på nästa säkerhetsmöte, men han begriper att det vore socialt opassande, så han låter förhoppningsvis bli.

Bara för att man har rätt att bete sig på ett visst sätt så har man fortfarande skyldighet att anpassa sig en aning. Om jag flyttar till Österrike så får jag väl förihelvete kränga på mig dom där löjliga läderkortbyxorna och hålla god min trots att lagen tillåter mig något annat.

Om nu de kvinnor som känner sig tvungna att gömma sig bakom tyg vill göra det så är det fritt fram, men då kan det vara på sin plats att välja ett yrke där dom inte behöver synas för allmänheten överhuvudtaget, som till exempel gruvarbetare eller varför inte ubåtskapten.