En av bieffekterna med ryggvärk är att man blir dummare i huvudet på köpet. Värken liksom tar kraften ur tankeförmågan så att man går runt i något slags okoncentrerat flumdis och gör alla möjliga fel. Jag har mycket väl inkörda och tidssparande morgonrutiner på kansliet som jag i vanliga fall genomför lekande lätt likt en välsmord klyftig robot, men idag lyckades jag röra till hela programmet och tappade blicken från precis varenda boll. Tror till exempel att jag räknade fel när jag satte på kaffe, för det där blasket som jag har i koppen nu smakar mest som varmt brunt vatten.
Men den värsta värken har nu i alla fall flyttat från höger sida till vänster och det betyder förhoppningsvis att det är någon slags läkningsprocess på gång.
Det är i alla fall tur att jag numera är en kontorsråtta eftersom jag absolut inte skulle klara av ett jobb som kräver lite mer fysisk prestation eller exempelvis bilkörning. Det är inte slugt att köra bil när man inte kan lyfta armarna och inte kan tänka åt rätt håll.
Ett av min allra fösta inlägg här på Albin-bloggen handlade om såna där Bror Duktig-typer som smådreglande av självgodhet brukar skryta om att dom aldrig har varit sjukskrivna och därför på något perverst vis tydligen anser att dom är högre stående individer än oss övriga.
Det är jävligt enkelt - lyckas man fuska sig igenom ett helt yrkesliv utan att någon gång bli svag och behöva ställa in så har man antingen ett jobb som inte kräver någon ansträngning, eller så har man helt enkelt aldrig ansträngt sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar