Sotartidigt

Den enda fördel jag kan komma på med att vara märkvärdigt morgontrött är att det inte spelar någon roll vilken tid man ramlar ur sängen eftersom man är lika sinnessjukt slafig vad klockan än är. Den här morgonen masade jag mig upp redan klockan fyra för att hinna klart med A-lagets tvätt innan dom far iväg till Kalix och på väg till Zinken så kom jag att tänka på att det nu är tio år sedan jag jobbade som sotare och började såhär tidigt varenda dag. Rubbat.

Då hade jag så ont i ryggen så för att hinna till jobbet i tid var jag tvungen att ta allra första tunnelbanan på morgonen från Hornstull, när jag sedan kom till Gamla Stan så värkte det så att jag kallsvettades (åka tunnelbana var rena rama tortyren för ryggen) så jag tvingades att kliva av där varje morgon för att kunna klara av att ta nästa trick till Gärdet där sotarkammaren låg. Sådär höll jag på i något halvår och kämpade och som tack för det när jag till slut fick order av skyddsombudet att sjukskriva mig - eftersom det var livsfarligt att hoppa runt på ett ben uppe på taken - så fick jag sparken.
Som plåster på såren fick jag hjälp av facket med att begära skadestånd och belönades med sisådär 15 000 kr - facket såg dessutom till att dom själva håvade in lite drygt 100 000 kr i skadestånd. Jag som i min enfald trodde att det var jag som hade blivit orättvist behandlad och inte facket.

Tur att det är fredag idag i alla fall, imorgon lovar jag att jag inte kommer att gå upp klockan fyra. Lättlovat kan man säga.

Inte klockan fyra på morgonen i alla fall...

~~~~~~

Förra året så drunknade nästan 2000 båtflyktingar i Medelhavet - men varför ska man skriva om det när man kan sälja lösnummer om man istället rapporterar om en tokfransig kapten. Dessutom så var det ju vita rika människor ombord på den där färjan och inte en massa negeruslingar som ingen bryr sig om ändå.