På Idrottsgalan igår så lyckades dom dela ut pris för årets prestation till någon så pass ointressant att jag redan har glömt bort vem det var som vann och det i sig måste väl ses som en prestation av mått. Jag vet inte vad dom har för bedömningsgrund när dom väljer ut kandidater till det där priset, men att inte Sebastian Bojassen ens blev nominerad är en gåta större än den varför ortodoxa judar bär för små hattar.
När Sebastian räddade kvar Hammarby i Superettan med säsongens sista spark så räddade han inte bara en klubb på dekis, det var mycket betydelsefullare än så, hade laget åkt ur så hade risken varit större än vad många anade att föreningen hade utplånats. Hammarby Fotboll betyder så oerhört mycket för så oerhört många så om den delen av livet försvann så skulle tillvaron på Södermalm förlora både ljus och färg.
Det skulle också innebära en stor förlust för svensk fotboll - det är ingen hemlighet att Allsvenskan behöver Hammarby mer än vad Hammarby behöver Allsvenskan - och även för svensk idrott i stort. I en förlängning skulle det vara förödande för hela vårt samhälle och som en dominobricka skulle likaså hela den europeiska gemenskapen vältas omkull, med följd att civilisationen som vi känner den idag skulle störta i avgrunden.
Man kan med lätthet framhålla att Sebastian Bojassen med sin spark i säsongens sista sekund räddade mänsklighetens fortsatta existens på planeten Tellus och om inte det räknas som en ansenlig prestation så har jag missuppfattat betydelsen av ordet prestation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar