Pinsamma supportrar

Att Hammarby förlorade på plastsgräset spelar egentligen ingen större roll - 8 eller 14 poäng upp skit samma, det hade varit en omöjlig uppgift i alla fall. Brommapojkarna har ett för bra lag för att det skulle ha varit realistiskt att hoppas på att det skulle ha gått att hämta in 8 poäng på 7 matcher - 14 poäng ska vi inte tala/skriva om.

Grönvit

Men det som var riktigt tungt att behöva uppleva var att Bajen även förlorade på läktaren, att stå och skrika massa skit mot Pablo Pinones–Arce så att han blir så förbannad att han gestikulerar mot publiken efter målet och därmed blir utvisad är under all den värdighet som det innebär att hålla på Hammarby. Beter man sig som ett svin mot Pablo Pinones–Arce så har man inte fattat vem han är och man har inte fattat vad Hammarby är. I veckans Södermalmsnytt säger han att han inte tänker (tänkte) jubla om han skulle göra mål eftersom han har så stor respekt för Bajens publik efter sina fem år i klubben. Att han nu gjorde som han gjorde berodde givetvis på att han ruttnade på tattarna som jävlades med honom nere vid hörnflaggan, men det var väl antagligen gluttar som började gå och se Bajen efter 2005 och och som inte har en aning om Pablos grönvita historia.
Dessutom så hade det med facit i hand varit bättre om vi hade fått fortsätta spela 11 mot 11, eftersom Bajens spel rasade ihop helt efter utvisningen.

Det här är alltså en kille som stod och grät i TV efter sin sista match på Söderstadion, han ville inget hellre än att spela kvar i klubben och om han hade gjort det så skulle vi antagligen ligga 14 poäng före BP och inte tvärtom. Dessutom så hade vi aldrig åkt ur Allsvenskan med Pablo i laget.