Dyrt, men vafan...

Sveriges olympiska kommitté (SOK), Riksidrottsförbundet samt Sveriges paralympiska kommitté har som bekant i en egen utredning kommit fram till att Sverige klarar av att ordna vinter-OS utan att staten ska behöva vara med och betala. Det vore väl vackert så, men jag är skeptisk och det beror på att absolut inga stora idrottsevenemang sedan färgteven kom har undvikit ekonomisk förlust. Ordentlig ekonomisk förlust.

Nu kanske det inte behöver gå lika snett i Sverige som till exempel i Sydafrika när dom stod värd för fotbolls-VM sist, då VM-generalen fick för sig att bygga en stor jävla fotbollsarena i sin lilla hemby. Nu står det en arena med plats för 50 000 mitt på vischan utan vare sig publik eller fotbollslag. Men samtidigt så inbillar jag mig att vi i Stockholm knappast kommer att nöta ut bobbanan efter OS när olympierna har åkt klart i den med sina slädar och pulkor.
- Ska vi dra och åka lite bob?
- Nä.

Men trots mina tvivel när det gäller stålarna så är jag kanske inte helt avigt inställd till OS i Stockholm i alla fall eftersom man nu för tiden inte bara behöver räkna pengar, man kan även mäta lycka. Det är nämligen så att man har kommit fram till att invånarna i de länder som anordnar stora grejer som OS eller VM blir lyckligare och att det har en positiv inverkan på folkhälsan. Ibland kan det kanske vara bra att slösa lite för att man ska få må bra.