Trodde inte att jag brydde mig lika mycket om landslaget som förr i tiden när vi jagade engelsmän runt Råsunda, men när Zlatan gjorde 2-1 så var det som att jag klev ut ur min kropp och stod bredvid och såg på när en dåre bara vrålade JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!! om och om igen. Jag funderade på om han/jag inte skulle sluta någon gång och så kände jag hur tårar av ren lycka rann på mina kinder. Det kan kanske vara så att de senaste årens vandring i dödsdalen med Hammarby har gjort att mitt svaga psyke törstar som en vinalkis efter att äntligen få uppleva lite framgång och att pojken från Malmoe drog ur proppen med sin stora vänsterfot. Det var plågsamt skönt - som överdrivet stark orgasm.
Det firar vi med den här fina sången från den i Norge ruskigt populäre Tom McRae.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar