fredag

Gräsligt

Ni som har läst bloggen den senaste tiden har säkert fattat att jag läser en bok om cannabis, det är absolut inte någon flumpropaganda - författaren är själv mot en legalisering - utan mer en faktabok med både plus och minus för växten. Jag röker inte själv och föredrar som jag tidigare skrivit öl och även jag är mot en legalisering eftersom vi bor i Sverige och inte i USA. Hade brukandet varit lika utbrett här som där så hade frågan sett annorlunda ut.

Jag brottas lite med dubbelmoralen, det måste jag erkänna. Det känns skevt att tillåta alkohol som faktiskt är mer beroendeframkallande, giftigare till och med dödligt och som dessutom vissa blir aggressiva och farliga av och samtidigt sätta folk i fängelse för distribuering av en harmlösare drog med motiveringen att samhället ska skydda dem från att förstöra sina liv. Vill man verkligen förstöra en människas liv så sätter man henne eller honom i fängelse, det förstör garanterat mer än några bloss gräs till lite schysst reggae.
Men det är inte enbart en kemisk fråga om farlighet och beroende, det är även en social fråga och det gör det hela långt ifrån så enkelt som att kolla siffror från experiment i laboratorium.

Gräs leder till tyngre droger säger en del, den så kallade gatewayhypotesen. För att göra en lång historia kort, det stämmer inte. Det är dubbelt så många som dör av tunga droger i Sverige sett till befolkningsmängd jämfört med Holland.


Sen stör det mig att många av de som bestämmer över dessa frågor inte har en susning om vad dom babblar om, det räcker inte att tycka att droger är djävulen eftersom vi fick lära oss det i skolan på 70-talet. Ingen hade en aning om någonting på 70-talet.

Angående huruvida man blir ineffektiv av cannabis så skriver exempelvis Folkhälsoinstitutet såhär i sin årliga haschrapport.
Det är skillnad på U-länder och industriländer. Så länge man lever "inom ramen för en intellektuellt mindre krävande kultur på landsbygden" verkar motivationen inte påverkas. 
Man menar alltså att folk i mindre utvecklade länder är mindre motiverade att skaffa mat för dagen och att förbättra sina liv än vi i de lyckligt lottade länderna. Som jag ser det så delar Folkhälsoinstitutet inte upp länder, utan människor i Utvecklingsmänniskor och I-människor. Obehagligt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar