Det är med blandade känslor jag följer Tyresös damlag i deras färd mot undergång. Dels är det med en känsla av "vad var det jag sa" och dels är det med obehag och rädsla. Den första känslan kommer av att vi som jobbar med elitidrott hela tiden har sagt att det där kommer att gå åt helvete. Man läser om löner som bandyspelare inte ens drömmer om - skulle vara i Ryssland i så fall - och med all respekt för Tyresö Damfotboll, men vi i Hammarby Bandy har mycket högre publiksiffror och vi har framför allt ett makalöst mycket starkare varumärke, så med tanke på det så kom så att säga inte Tyresös debacle det minsta överraskande.
Känsla nummer två dyker upp när jag inser hur lätt det kan gå åt helvete om man råkar få in en massa "doers" i styrelsen som inte har en aning om föreningsliv och om hur man vårdar en klubb med respekt för medlemmarna. En styrelse som vill visa sig på styva linan och handlingskraft genom att värva en allt för dyr spelartrupp och som struntar i organisationen runt om.
Herregud, jag blir kallsvettig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar