Rubriken får mig att fundera på hur vi barn på 70-talet överlevde dåtidens barntevepropaganda och vilka och hur mycket droger de som producerade programmen dammade i sig. Antagligen alla sorter och sjukt mycket hela tiden.
Igår var jag på Katarina Bangata och sydde upp ett par jeans som jag fick av lillebror och morsan när jag fyllde år. Lillebror har ruttnat på att jag har kört med Lewis 501 i samma storlek sedan högstadietiden och gav mig ett par märkvärdiga Double RL i julklapp och jag gillade dom så mycket att jag önskade mig ett par till när jag fyllde år, men då fick jag ett par ännu fräsigare av märket Joe McCoy. Eftersom jag är en stofil så hade jag aldrig hört talas om vare sig Joe McCoy eller hans byxor. Men jag förstod att det är bra grejer när killen i butiken som sydde upp dom frågade vart jag hade fått dom ifrån och sa att det är ett par jävligt fina jeans av otroligt bra kaliber.
Tack stora lillebror och tack lilla mamma.
Den här flaskan hittade jag på en hylla i butiken - jag visste att dom skulle hitta ett botemedel till slut!


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar