Koppel!

Givetvis kan jag förstå att man då och så vill låta sin jycke kuta runt utan koppel, men då bör man också tänka på vart man låter detta ske någonstans. Precis intill en cykelbana är en precis idiotisk idé.
Nu på morgonen svängde jag in under Ringvägen vid Mariaskolan och eftersom det är en liten nedförsbacke där så är det ett av de få ställen på väg till jobbet där jag har en smula högre fart, det är skönt att få rulla på efter det långa motlutet nerifrån Tanto. Mitt under Ringvägen gick det en tjej och en kille och tänkte inte mer på det - man tänker inte så mycket klockan sex på morgonen - och precis när jag passerade så hoppade det fram en hund ur buskarna som nästan snuddade framdäcket. Jag var så trött så jag reagerade inte så mycket mer på det än att jag mumlade "Idioter", men när jag kom i höjd med Swedenborgsgatan så sjönk det in hur pass nära jag faktiskt var att köra över den där svansviftande hunden. Det hade antagligen slutat jävligt illa för hunden, mig och Pias cykel.

Jag kanske börjar bli gammal, men är det inte så att det blir fler och fler självupptagna människor som tror att dom är i universums mitt och bara tänker på sig själva...och sina koppellösa hundar.
Det är faktiskt skevt att kräva att hela omgivningen ska anpassa sig efter en själv, samtidigt som man inte bryr sig ett skit om omgivningen. Det är okej att låta hunden springa fritt, men inte mitt inne i stan.

Funderar fanimej på att köpa en stor jävla elefant och sen låta honom knalla upp och ner längst Hornsgatan hela dagarna. Mitt i vägen.