Danskjävlar

Efter 45 sekunder skjuter Bröndby ett fjäsigt skott från ungefär 18,5 meter som Benny Lekström på ett obegripligt sätt lyckas krångla in under sin kropp och sen vidare in i mål vid stolpen i snigelfart. Sen var den här säsongen förstörd.

Av någon anledning så har jag alltid gillat Bröndby.
Jag gillar inte Bröndby längre.
Överdrivet fula danskar med jätteansikten som hasar sig runt på planen och spottar motståndare i ansiktet, sparkar ner folk bakifrån när bollen är 50 meter bort, skäller på domarna och beter sig som stora svin.
Plus att den oduglige Marcus Lantz spelar i klubben, spelaren som inte ens en full mor kan tycka om.

Bajenklacken hördes hela matchen. Hela.

Bröndbys klack hördes nästan när dom gjorde mål.

Sebastian Castro-Tello piskade in Bajens tröstmål på volley, urtjusigt. Det sa bara SMÄSK och man fick en sak till att glädja sig åt förutom dom fina, helvita tröjorna.


Hade glömt bort den gamle hustrumisshandlaren Joseph Elanga och satt hela matchen och hånade hans spridda skurar. Verkligen gottade mig i att tycka illa om honom. Jag är mycket bra på att tycka illa om motståndare, lite över gränsen till utmärkt faktiskt.
Sen efter matchen får jag se något av det märkligaste mitt öga sett.
Elanga har bytt till sig en Hammarbytröja som han storögt går och tittar på, han ser ut som ett barn på julafton med tårar i ögonen. Sen kysser han tröjan och håller upp den mot himlen! Efter det springer han fram till Zengin och kramar honom med ett leende som höll på att klyva han huvud på mitten. Hans eget huvud alltså, inte Zengins.
Så nu kan jag givetvis inte tycka illa om honom längre.
Skitmatch…