Stockholmsdjungeln

Pålsundet

Det är inte bara mysko att vara tillbaka på jobbet, det är även lite annorlunda att komma hem från värmen till ännu mera värme. Skönt som fan och dessutom är det skönt att komma tillbaka till jobbet nu i juni när det liknar en vanlig arbetsplats med mänskligt tempo, istället för att som tidigare år dyka upp på Zinken i slutet på september när det stora KAOSET börjar dra igång här på allvar.
Det är verkligen svinskönt att bara kunna fortsätta att lufsa runt i flipp-flopp och äppelknyckarbyxor mitt ibland blommor och blad i vår alldeles egna djungel på Långholmen.

Jag skrev tidigare om min nyfikenhet över hur mycket styrka jag tappade under semestern, jag tog ju 100 kg i bänkpress innan vi åkte. Nu på morgonen plågade jag mig igenom 2 x 8 med 60 kg på stången och hela kroppen skakar fortfarande. Gjorde dessutom några lätta benböj för att väcka kroppen, så i morgon får jag väl åka rullstol.

Långholmens regnskog

~~~~~~

Om man nu ska orka skriva lite om Bajens tappade ledning så kan man stilla undra varför man frivilligt överlåter initiativet till motståndarna genom att byta ut Runa som var helt osynlig framåt (förutom passen till 1-2), men som försvarar på offensiv planhalva och istället knuffar in den tragiske Gaete. Det måste väl vara bättre att försvara sig framför motståndarnas mål än framför eget - särskilt om man inte kan toffla iväg bollen långt åt helvete, utan istället låter det andra laget promenera in och ut ur straffområdet lite som dom vill.

Jag fattar att Franzén har lärt sig på någon skräpig steg 2-kurs att man ska säkra hemåt om man leder med 10-12 minuter kvar, men ibland måste man förstå det som verkligen händer på planen och inte bara följa receptet från storkocken.
Det heter ju att anfall är bästa försvar och det här är faktiskt Hammarby.