I den glest återkommande albinbloggserien "Dårfinkar med makt" har vi idag kommit till den vidunderligt onde och pantade tokfransen Mao.
I slutet på 50- och början på 60-talet fick idioten för sig att Kina skulle ta "Det Stora Språnget" och på 15 år gå om de största industriländerna. Steg ett var en kollektivisering av jordbruket som kortfattat gick ut på att han snodde all mark av bönderna och förslavade befolkningen - givetvis gick ett så puckat projekt åt fanders med resultatet att det blev våldsam hungersnöd.
När det var som värst och folk åt lera, halm, alla löv på träden, sina barn och lik som grävdes upp för att piffas till med lite chilli så kläckte den inte direkt trådsmale Mao ur sig sin fiffiga lösning, "Ät mindre, vad är det för mening med att få en stor buk". De svagaste - flera miljoner barn, sjuka och äldre - fick ingen mat alls eftersom de ändå inte ansågs bidra till produktionen. Mao tyckte att detta var en utmärkt lösning, "Om man ger dem mat så kommer de inte att arbeta, om de är hungriga så kommer de att ta sig samman". Han beskyllde bönderna för att gömma undan mat, "De äter morotsblast på dagen och proppar i sig ris på nätterna" rapade galningen ur sig samtidigt som 45 miljoner människor dog av svält.
Mao betyder för övrigt full, packad, berusad på thai - plötsligt förstår jag varför.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar