Sedan flera år tillbaka så har jag av någon anledning som jag inte själv begriper längtat efter att min mobil ringer och jag svarar att jag sitter och tar mig en frukostöl i Rangoon i Burma. Nu heter landet inte Burma längre utan Myanmar och Rangoon går tydligen i folkmun under det inte lika fräsiga namnet Yangon, men jag längtar ändå dit.
Min längtan blev inte mindre av att Bill för några veckor sedan kom hem från en tripp dit och beskrev resan som "den mest positiva reseöverraskningen hittills". Tro mig, den mannen har tagit en och annan tripp.
Fastnade länge framför klipp från Myanmar och Yangon igår och känner bara mer och mer att det där är mitt ställe. Bara en sån sak som att motorcyklar är förbjudna i före detta huvudstaden (2005 byggde militärjuntan några hyddor i djungeln som dom döpte till Naypyidaw och utsåg till ny huvudstad), tänk er en myrstack med 4 miljoner invånare och inte en enda jobbig moppe.
Precis som när jag besökte Thailand på 80-talet så består bilparken mest av gamla ruttna japanska skrothögar. Till skillnad mot dagens Thailand som är rena rama uppvisningen i moderna vrålåk. Supernajs.
Staden har dessutom flest gamla kåkar från kolonialtiden i hela Sydostasien. Kan tänka mig att det är lite som runt sjön i Hanoi, men över hela staden liksom. Supernajs det med.
Att sedan landet förutom gamla hus även har en otroligt lång kust med tusentals öar och stränder som än så länge är hyfsat oexploaterade gör ju inte direkt att min resfeber sjunker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar