Förutom att det är ett jobb som är så bra att det inte känns som ett jobb så är det nog tur att jag kunde börja hos damerna direkt efter bandyn. Igår fick jag nämligen hem ett besked som berättade om hur lite jag skulle fått i dagsersättning om jag istället blivit arbetslös och i så fall hade jag fått gotta mig med otroliga 182 kr per dag, vilket blir 3640 kr i månaden eftersom ersättningen betalas ut för 20 dagar per månad.
Varför jag inte kvalar in till full ersättning trots att jag har jobbat i snitt lite drygt 200 timmar i månaden i 8 månader oavsett att det räcker med 50 timmar/månad i 6 månader är en historia som behöver ett eget blogginlägg.
Man kan undra hur dom kom fram till att det är en rimlig nivå som den lägsta ersättningen och varför man ens betalar ut en summa som folk inte kan leva på. Det måste väl vara nationalekonomiskt sundare att se till att medborgarna får en dagsersättning som inte gör att man tvingas söka mer hjälp hos socialen (eller vart man nu söker sådant stöd).
Eller så är det meningen att den tärande delen av befolkningen ska ta sig i kragen och sluta med larv som att vara utan jobb och hålla på med sjukdom. Varför ska man vara svag och sjuk när det är mycket lättare och trevligare att vara stark och frisk. Ja just det, vi lever i det som kallas verkligheten, tänkte inte på det.
Staten har snott a-kassornas pengar, sänker ersättningen och hoppas kommunen ska ta över försörjningen osv. Kan skriva en bok om hur man bollas fram och tillbaka.
SvaraRadera// Avgå