Panama borta

Idag ska bollklubben iväg och spela match mot IF Panama på Kristinebergs IP. Det är en idrottsplats med två ansikten, först den helmysiga gräsplanen med den gamla fina läktaren som numera även har takskydd efter mina påtryckningar när jag var där och sotade, sen har vi den överdjävliga grusplanen bredvid dit vi är förpassade. Det är grusplanen från helvetet, som hämtat direkt från ett industriområde i Polen fast inte lika gemytlig.








För att verkligen illustrera hur tungt ordet "bortamatch" idag väger så lägger jag in en bild på trevliga Zinken som det såg ut innan ombyggnaden och en bild på den tragiska grusplanen i Kristineberg.

Men denna sandhög har ändå för evigt en plats i mitt hjärta, det var där jag gjorde min comeback förra året mot BK Träsket och en lyckligare fotbollsklant än den lilla halvblinda mannen som snubblade omkring där och då har aldrig skådats.
Känslan när jag lyckades spela bollen snett bakåt på volley till vår spanjor som drog upp den i nättaket går inte att beskriva för någon som inte spelar eller har spelat fotboll och som har genomlidit en lång skadeperiod.
På slutet hade jag ont som få och hade nästan ingen känsel kvar i högerbenet, men jag snubblade på så lycklig, så lycklig...