Slut & början.

Nyligen så besökte jag ett stort sjukhus och såg ett liv som höll på att rinna ut, ett liv som låg under med 3-0 och spelade på tilläggstid.
Idag var jag på ett annat stort sjukhus och såg ett liv som just satt fart, ett liv som just snörat på sig skorna och lubbat in på planen.
Sen gick jag hem och la mig i ett varmt bad, lyssnade på tårdrypande country, drack en starköl av en sämre sort och grät en skvätt.

Tänkte på dom utomjordingar som studerar oss med roade miner, om nu utomjordingar för sig med roade miner.
Tänk er när dom spanar på hur vi fortplantar oss, först själva kopulerandet som i sig måste vara både äckligt, märkligt och onödigt krångligt för någon som aldrig provat. ”Ynf ynf ynf, stön stön stön, flås flås flås” liksom och efter detta bökande så är där två svettiga typer som gör allt för att slippa byta telefonnummer med varandra. Sen händer det ibland att det börjar växa en ny typ inuti den av dom två som har störst bröst.
Inte nog med det, för ibland så blir det som för mina vänner tvunget med ett kejsarsnitt för att få ut den nya människan. Då dyker det alltså upp en figur helt klädd i vitt, med en vit mask för nyllet så att ingen kan se vem det är, ibland går dressen i grönt och det är också okej för jag gillar både grönt och vitt. Denne absurde person tar fram en sylvass kniv och sprättar upp magen på den av människorna som har den nya människan inuti sig och plockar helst sonika ut den. Sen syr dom ihop magen med nål och tråd.
Herregud, dom måste spy! Om nu utomjordingar spyr…