Morgonrace

Imorse strax efter halvsex så svängde jag cykelstyret åt höger och rullade ut ur Tantolunden och upp på nya Åstabron. Plötsligt så susade en viktigpetter på en sån där ny fräsig racercykel om mig i hög fart.
Då vaknade tävlingsapan i mig och jag växlade genast upp till den trögaste av dom tre växlarna som finns på morsans gamla knarr och tog upp jakten på fartdåren. Albin skulle han jävlarimej inte vinna över!
Mitt på bron kom jag upp jämsides med honom och han såg ut som han sket på sadeln när han fick syn på mig och var nog bra snopen när han fick läsa ”BK Borsten” som står på ryggen på min munkjacka.
När jag närmade mig fast land så hörde jag hur han smög upp bakom min pakethållare, jag la då in ett extra kol och ökade farten. Efter bron är det en lite uppförsbacke och där var han nästan jämsides. Mina ben höll på att explodera och min vattenfyllda högerlunga kändes som en brännhet kakelugn, men jag höll undan och vann.

När jag hade rullat ned till Årstaberg och ramlat in på kontoret så rann det snor ur näsan, hela kroppen skakade, låren brann, det värkte i halsen, dunkade i huvudet och liksom rosslade i min överhettade högerlunga i gott och väl en kvart.
Men det var det värt. Cykla om BK Borsten, vilken dåre!