Stolt igen

Börjar med att erkänna att jag såg matchen på TV. Ser alla bortamatcher på burken, endast dom gånger Bajen tvingas spela hemmamatcher på Råsunda beger jag mig norr om Slussen och risker därmed att drabbas av så kusliga saker som både snöblindhet och lappsjuka eller bli överkörd av en snöscooter.
Jag håller mig hemma med gott samvete då jag anser att jag har gjort min plikt när det gäller läktarstöd. Man kan skriva så när man var med under dom mörka åren och var en av dom två, jag upprepar två personer, som åkte ner till Örjans Vall och peppade. Hur det var på den tiden kan dagens läktarkids inte förstå.

Sedan jag fysiskt blev en vuxen man har jag försökt att undvika att skryta om Hammarby, dessutom så tror jag alltid att det ska gå åt fanders och att motståndarna inte alls har alla dom brister jag ser hos mina favoriter. Så är det inte ikväll. Ikväll vill och kan jag med rätta skryta.

Innan avspark dominerade AIK stort både i antal åskådare och i sångstyrka. På TV såg det ut som att kanske endast ca femtusen av dom nästan 30 000 åskådarna var grönvita.

Sen blåste domaren igång spelet…[dramatisk konstpaus]…och då BABADABOOOMBABOM!!! Likt en isande vind, nej som en orkan vräkte dom grönvita omkull den lagmaskin som AIK hade visat upp sedan dom blev överkörda på Söderstadion i våras och förvandlade deras normalt passningsskickliga män till nervösa skolpojkar. Hammarbys spelare hade beslutsamhet i blicken, spända käkar och hår på bröstet. Dom visade att dom var män som hade fått nog, att nu fick det räcka, nu tog dom fanimej inte mer skit!
AIK var totalt chanslösa, krossade, förnedrade, förintade, AIK var ingenting.
Hammarby IF var allting.
En så imponerande vinst har jag inte sett mot AIK sedan dom där åren i början på åttiotalet då vi alltid verkade vinna med 3-0 utan ansträngning.

På läktaren stod Bajen nu utan motstånd, det var som dom svartgula blivit stumma av den nakenhet deras lag hade avslöjats med och dom grönvita tonerna som ekade från söder skär nog länge som knivar i öronen på dom som hade förvirrat sig in på den norra läktaren.

Det här var kvällen då Hammarby IF tog tillbaka den heder som några kepsbeprydda nybörjarknarkare tog ifrån föreningen den där svarta måndagen mot DIF.
Det här var kvällen då befolkningen på Södermalm återigen gick och la sig med lyckliga fåntrattsmajl.
Det här var inte bara en imponerande tvånollvinst i derby nummer 100 mellan Hammarby och AIK, det var även kvällen då alla som verkligen håller på Hammarby IF tog upp sina knutna nävar ur fickorna och sträckte upp dom i luften…