Idag var jag tillbaka på jobbet igen och har klättrat upp och ned för en stege hela dagen och bytt lampor så att ryggen nu känns som en glödande stålbalk – jag kan knappt lyfta armarna för att skriva dom här raderna. Men trots det så är det superskönt att jobba igen för det finns inget som är så stressande som att gå arbetslös.
Ibland stöter jag på Bror Duktig-typer dom slår sig på bröstet och av någon pervers anledning skryter dom om att dom minsann inte har varit arbetslösa en enda dag i hela livet - för att i nästa andetag med sina feta äckliga munnar för mig förklara precis hur det är att vara arbetslös – hur dom nu vet det.
Har man aldrig upplevt förnedringen som det innebär att gå utan jobb så är man totalt oförmögen att sätta sig in i den vidriga situationen. Det räcker att jag jobbar några dagar så har t o m jag redan då glömt bort lite av hur nedbrytande det är. Nu är ju utbrändhet på tapeten och jag är 100% säker på att man kan bränna ut sig genom att gå arbetslös på grund av den stress det för med sig – vad än alla Bror Duktig säger.
Det är ofta samma skithögar som sitter på personalmöten och skryter om att dom aldrig är sjukskrivna fast alla som är med vet att dom är hemma 4-6 dagar varje månad för ”Vård Av Barn” fast inga barn är sjuka och dom bara är hemma för att kunna porrsurfa när kärringen är på jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar