Måndagsbitter

Jag började året med att lova mer skön bitterhet här på bloggen och nu är det dags för lite hederlig äkta bitterhet.

Idag klev jag återigen in i livet som arbetslös, detta liv började när jag skadade ryggen och just därför fick sparken från min dåvarande fasta anställning som sotare. En uppsägning som grundade sig att det vore företagsekonomiskt självmål för sotarmästaren att stå för min rehabilitering istället för att betala en mindre summa i skadestånd till facket – inte till mig, utan till facket.

Anledningen till att jag nu inte får fortsätta jobbet på skolan är den att en träslöjdsmagister har gått in i väggen och därför ska få min tjänst i rehabiliteringssyfte – inget ont om honom, det är en trevlig prick. Men att han ska vila upp sig genom att försöka göra det jobb jag stod för känns mycket märkligt.

Han ska alltså få min tjänst för att vila upp sig - på grund av att han har en fast anställning vilket jag inte har eftersom jag fick sparken när jag skadade mig. Tycker jävlarimej att jag har rätt att känna lite bitterhet en dag som denna.

Dessutom är jag förkyld så jag kan inte vara med på fotbollsträningen ikväll som jag hade tänkt för en gångs skull.