
Kände mig tvungen att idag välja den rubriken – Rangoon – tuffaste stadsnamnet på jordklotet.
Att den gamla staden inte längre är huvudstad eftersom den livrädda juntan istället har byggt några skjul i djungel, döpt skiten till Naypyidaw och förklarat kojorna till ny huvudstad bara för att kunna hålla sig gömda för omvärlden visar hur rädda dessa militärmän är. Lika rädda som alla män vilka väljer att spöka ut sig i gröna pyjamasar och kalla sig militär.
Tänk vilken lycka när Burma blir fritt. Att då åka dit och vid en strand bygga sig en liten restaurang med några bungalows som man hyr ut till alla nyfikna besökare som suktar efter att få upptäcka landet - utan att för den sakens skull stödja juntan. Tänk er lyckan att få vara med och hjälpa till och att få se en ny nation födas.
För att inte tala om lyckan för alla dom hundratusentals burmeser som nu jobbar illegalt i Thailand med all skitgöra som thailändarna inte själva vill befatta sig med. Då snackar vi skitgöra gott folk – dessutom är lönen dessa krakar får löjligt låg - om dom får någon. Burmeserna är Sydostasiens polacker fast sju resor värre.
Tänk er lyckan för dessa kvinnor och män att få vandra hem igen.
Till sist - tänk er att få smörja kråset med soppa och öl på ett så flådigt Eating House som det på bilden.
Eating House, underbart! Varför krångla till det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar