Pedestrian

Pedestrian – där har ni ett ord på engelska som i alla fall inte jag använder varje dag och jag antar att det inte är ett av dom flitigast använda orden av oss svenskar.

Efter en dryg månad på vår rundresa i Sydostasien kom ”V” och jag en dag till Laos huvudstad Vientiane – en huvudstad med hela en bankomat. När vi hade hittat ett rum i äkta Tintin-stil och faktiskt lyckats ta oss till den där enda bankomaten efter en helvetespromenad så slog vi oss på kvällen ner vid ett av dom bord som stod längst flodbanken för att där äta och dricka. Eftersom vi satt vid just en flodbank så vimlade det såklart av stora ljudlösa myggor som trots att vi hade dränkt våra spinkiga ben i myggmedel höll på att förgöra våra stackars vrister. Men om man försökte glömma det så var det riktigt mysigt att sitta och flukta över Mekongfloden och se Thailand där på andra sidan.
Det bästa myggmedlet är för övrigt att dricka sig berusad, inte ens myggor är så korkade som oss människor att dom vill fylla sina kroppar med alkohol.

När vi hade beställt av den unga övertrevliga servitören så undrade han försynt om han fick sätta sig vid vårt bord och fråga oss lite om några engelska ord som han försökte lära sig eftersom han hade planer på att bli turistguide. Min första tanke som någorlunda rutinerad resenär var givetvis att han var ute efter att på något sätt skinna oss på stålar. För en gångs skull var så inte fallet, han ville verkligen lära sig och ”V” tog på sig rollen som lärarinna alltmedan jag riktade min koncentration mot min 70-centiliters Beerlao. Trots att hans engelska höll sig på samma nivå som min thai så kunde vi på något sätt kommunicera. Detta kan bero på att hans engelska var mer användbar i det läget än vad min thai skulle ha varit. Min thai inskränker sig nämligen till sluga små fraser som t ex, ”Hej, jag är alkoholist, ge mig en öl fort, tack så väldigt mycket”.

Det ord han var mest ivrig att få lära sig betydelsen av var pedestrian då han hade som plan att gå på tur i djungeln med turister. ”V” försökte då pedagogiskt förklara att just det ordvalet kanske inte var det bästa i det läget och föreslog istället ord som trek, hike, ramble och till och med det mer avancerade peregrinate men han envisades med att vilja hålla sig till sitt pedestrian.
Vi förundrades lite över det där och roade oss under resten av resan med att klämma in just pedestrian i tid och otid.

Har inte tänkt så mycket på det sedan dess tills det att jag nu läser en bok av kinesen Gao Xingjian och i den upptäcker att han på fyra sidor att lyckats rita ner pedestrian hela sex gånger.
Så det jag vill komma fram till med hela den här onödigt långa historien är att jag nu funderar på om och i så fall varför detta ord pedestrian är så populärt bland asiater.
Jag får ta mig en promenad och fundera…